New review in the Swedish Jazz Online Magazine DIG

Martin Sjöstedt står på topplistan bland svenska basister men att han också är en begåvad pianist är än så länge inte lika känt. Nu är det som pianist han här presenterar sig och det rejält. Det görs i en kombination med tyske trumpetaren Axel Schlosser, tenoristen Karl-Martin Almqvist, basisten Daniel Frank och trumslagaren Johan Löfcrantz Ramsay. Whereabouts har Martin tillägnat den i vintras bortgångne pianisten Gösta Rundquist. Han har även skrivit all musik på skivan.

Bandet håller hög nivå . De två blåsarna sätter en färg som för tankarna till de kvintetter som lyckliggjorde jazzen på det sena femtiotalet och decenniet därpå. Axel Schlosser har en bakgrund i flera tyska storband. Han har även hörts med EBU Big Band, Jazz Baltica  Orchestra, The European Youth Orchestra samt varit kopplad till Albrekt Mangeldorff och Carla Bley. Han övertygar sannerligen med sitt solida spel som utgör en av skivans många lockelser. I bland annat What Now? visas Schlosser klass där den fantasifulla fraseringen och energin ligger i topp. Den lyriska sidan visas i den vackra Aviation.

Martins pianospel förtjänar samma superlativer som Schlosser. Här har svensk jazz fått inte ett fynd utan en lysande färdig kvalitetsmedveten pianist som är något utöver det vanliga. Romantiskt lyrisk och innerlig är han tillsammans med Karl-Martins kärnfulla tenor i den melankoliska At Dawn. Där visas gruppens höga potential. Det gäller egentligen alla nummer.  Karl-Martin låter såväl kraftfull som sensibel i sina utflykter som håller hög internationell nivå.

Basisten Daniel Franck gör vad jag förmodar debut på en svensk platta. Bättre har det knappast kunnat bli. Han är en coming man av stora mått. Hans flytt till Köpenhamn har säkert påskyndat utvecklingen. Johan Löfcrantz Ramsay gör ett fantastiskt arbete. Han är en inspiratör av mått med sitt lätta välanpassade spel. Utrustad med välutvecklade öron följer han i minsta detalj musikernas intentioner. Bättre kan det inte bli. Slutplädering. Skall Martin välja basfiolen eller pianot i fortsättningen? Det kan man med fråga sig efter en aptitlig lyssning med en grupp som har den där extra knorren.

Göran Olson


Advertisements